Rebecka och Marcus blir kiwisar: En bra Påsk

Nu har äntligen författare nummer två kommit fram till det Nya Zeeland! Dags för mitt första inlägg.

Resan gick mycket bra med långsamma passkontroller och dyra mackor. Transfern i London finns det inte så mycket att säga om men Hong Kong. Även om man bara såg staden ovanifrån och från flygplatsen så såg det jättehäftigt ut. Måste verkligen undersöka den staden närmare vid tillfälle.

Då Rebecka inte skulle komma tilll Auckland förrän på torsdagen var jag ensam de första dagarna. Lika bra var väl det då jag började med att sova 18 timmar i sträck. Jag hann också med en längre promenad i Auckland i hopp om att försöka tajma in en lacrosseträning. Pga en mindre felinställning av klockan på min dator missade jag träningen men fick en mycket lång promenad. Promenaden blev längre än väntat när vägen jag tänkte använda låg under ytan, den ska visst vara väldigt fint vid lågvatten.

När Rebecka äntligen anlände blev det mycket restauranger, båtar och promenader. Vi hälsade på Lis och barnen i Meadowbank på lördagen. För Rebecka kändes det både bra och lite konstigt att vara tillbaka, det såg exakt likadant ut som det gjorde för 5 år sedan bara att barnen har blivit jättestora! Alex fyller 17 i år och hade varit ute och shoppat balklänning under dagen. Harry som bara var en vecka första gången hon var på Nya Zeeland, fyller 10 år i år!

Därefter åt vi middag med Zandra och Karl på Portofino nere i hamnen. Det var väldigt trevligt och tack vare Rebeckas alla historier kändes det som man var bland gamla vänner.

Igår tog vi båten till Rangitoto som är en vulkanö ca 25 minuter från färjeterminalen i City Centre. Efter några timmars tuff vandring på sylvassa lavastenar, i grottor och runt kratrar visade sig att mitt val att ha five-fingers var inte så smart. Riktigt svullna fötter på kvällen som avslutades med en sjyst sausage,eggandhashbrowns – burgare från The White Lady (en ombyggd tågvagn).