A day in Masterton

Rebecka hade ett platsbesök i Masterton förra veckan och då passade jag på att ta ut en av mina innestående dagar från när jag jobbat helg, på tisdag kväll bar det av. Masterton ligger på andra sidan bergen, i närheten av Martinborough, så för att ta sig dit fick vi än en gång åka på de slingrande vägarna.

På vägen dit stannade vi och tittade på Wellingtons dricksvattenreservoir i solnedgången och tog lite bilder. Det här inlägget kommer mest bestå av bilder då det är send o vi jobbar imorrn.

Väl framme i Masterton, 1,5 timmar senare, blev det middag på The Strada. Pommes med macka o pommes till mej o calamares till R. Mycket gott!

Då jag hade en intervju nästa dag som jag var tvungen att förbereda mig inför fick R äta frukost ensam innan hennes platsbesök. 

Medan jag satt i sängen o gjorde ett prov jag var tvungen att göra innan intervjun

R var klar med jobbgrejen lagom tills jag var klar med provet och då var det dags att utforska Masterton. Jag råkade dock klippa mej och därmed missa staden men R tog bilder. Det var inte heller så mycket mer att se än det vi hade sett på vägen till restaurangen kvällen innan.

Men en fin park med blommor hade dom.

Jag blev tipsad av min hårfrisörska att åka utanför staden till ett ställe där man kunde titta på Kiwis. På vägen dit hittade vi en skylt det stod museum på. Vi följde skylten till en bondgård där det var en megalada med massa gamla prylar i. Bonden hade samlat på sig allt möjligt genom åren och börjat ställa upp det i en oanvänd lada. Efter ett tag blev det en tillbyggnad och lite till. Hur mycket konstiga saker som helst utan något egentligt tema.

En dator!

Det fanns en massa coola, föredetta, hötekniska prylar som jag tyckte var svinintressant. R tyckte nog korna var häftigast...

Sen hittade vi till Wildlife stället. Vi började med att äta lunch. Från verandan där vi satt och åt såg vi en tjock blå fågel som inte kunde flyga. Fin.

Direkt efter maten var det ålmatning. Sjukt häftiga ålar som är unika för NZ och lever i bäckar och forsar runt om i landet. De kan bli ca 100 år gamla och könsmogna först runt 60, då ger de sig ut på en månadslång simning bort från bäcken, under havet och vidare till Tonga. I Tonga lägger de miljontals ägg och dör med en förhoppning att det ska komma en schysst hanne o sprida lite säd på dom. Om detta händer förs ynglena tillbaka till NZ me havströmmarna och blir med stor sannolikhet uppätna av sina föräldrars syskon... 

Sen var det dags för the main event. THE KIWI BIRD! Efter att ha stirrat tomt in i buren och vant sig vid mörkret stod den helt plötsligt mitt i plain sight. Vi kom fram till att den nog sov, jag har nog sett roligare varelser i mitt liv... 

På vägen hem stannade vi i Grey Town o köpte varsin cheese cake. Blev mätt efter en tugga och sparade resten till lunch dagen efter.

Det var en dag ur vårat kiwiliv. Puss o kram! Nu läggdags.

Familjen Tierney

En helg var vi hundvakter åt Rob (Rs jobbarkompis) och Nadines två hundar, Phoenix och Jasmine. Det innebar att vi hade en stor villa i Pukerua Bay alldeles för oss själva (+ hundarna och två katter)! Dessutom hade Nadine fyllt kylen åt oss och vi fick låna hennes bil.

Rob hämtade oss på fredagkvällen och vi åt middag med en underbar brownie till efterätt. På lördagmorgonen följde vi med Nadine på yoga innan familjen Tierney åkte på skidsemester över helgen.

Vi gick promenader på stranden, åt god mat, lekte med hundarna, utforskade Plimmerton och försökta få R att åka kick bike. Kick biken slutade med stor bula på hennes fotknöl efter att ha försökt lyfta ut den från garaget. Det blev att lägga tillbaks dem direkt, vi tog bilen istället.
Vi fick nytta av bilen på söndagen också när vi skulle på lacrossen. Vi körde lätt de 4 milen fram och tillbaka på söndagkvällen, det fick bli McDonalds på hemvägen men det var de värt.

Förra helgen när Marcus var i Auckland och jobbade så bjöd Rob och Nadine över mig på middag, på lördag morgonen följde jag med Rob på yoga och sen var det karateuppvisning med Mickey och George som är 7 och 5 år. Dom vann båda medaljer, hur duktiga som helst och så himla söta!

Det är väldigt mysigt att få komma ut till dom ibland på helgerna och få lagad mat, busa med barn och hundar, gå promenader på stranden och få vara i en familj lite grann. Rob och Nadine kom hit själva också och förstår vår situation ganska bra! Men man inser väldigt fort alla fördelar med att få barn i Sverige, jag säger bara föräldraledighet... men som tur är behöver vi inte fundera på det än på ett tag!

Hoppas alla familjer och vänner mår bra!

Kram på er!

lite bilder som passar med texten ovan :D

NU ÄR VI DINKies!! (iaf ett litet tag)

Double Income No Kids

När det händer lite på bloggen händer det massor utanför. Jag har precis fått en 6-veckorsanställning på ett företag som heter Righthouse. Min titel är Sales Support Engineer vilket man kan beskriva som projektledarassistent till min lacrossekompis Micah. Micah har varit ansvarig för att starta upp en solcellsavdelning på Righthouse som annars jobbar med isolering, fjärrvärme, solvattenvärme, golvvärme och ventilation m.m.

Han har i 8 månader planerat och funderat på hur det här ska göras och förra veckan så lanserade vi vår produkt. Vi stod på en nybyggarmässa i Auckland och samlade intresseanmälningar från folk som skulle vilja installera solceller på sina hustak.

Det gick sjukt bra! Dels för att jag lyckades förstå mig på vad vi gör och hur det fungerar på mindre än en vecka, och dels för att jag kan prata med folk och sälja sånt jag tror på. 

Här är vår uppställning innan dörrarna öppnades.

Detta är 5 minuter senare.

Nu ska jag assistera Micah i att följa upp intresset och faktiskt försöka leverera till våra kunder. Det är bara vi två som jobbar med det från kontoret. Vi har dock tillgång till säljare och installatörer över hela NZ, det gäller bara att få alla att samarbeta. SKITKUL!

Nu håller vi tummarna för att det här går vägen och att jag får vidareanställning. Jag tror inte att dom klarar det utan mig, hoppas bara dom inser det :P

För att förklara rubriken så står DINKies for Double Income No Kids, något som Rob på Rebeckas jobb introducerade för oss! Alla killarna på Rebeckas kontor hade nickat i samförstånd och mumlat något om att det var bästa perioden i deras liv så vi ser fram emot det! =)